Skitsnack, en folksjukdom?

Alla gör det i någon form. Vissa gör det för att det är roligt, andra gör det för att de är arga. Vissa gör det omedvetet, andra gör det för att de själva mår så mycket bättre då. Snackar en massa skit.
Att bedömma en person som man inte känner tycker jag är en magisk handling. Det är totalt omöjligt att veta saker då. Eller har jag fel?
Vi har nog alla råkat ut för det någon gång också. Mer eller mindre. Jag har råkat ut för det mer. Standard frasen jag får kastat på mig är "Hon är för trevlig, man vet inte vart man har henne." eller "hon tror att hon är så snygg". Okej allvarligt. Ta i mer om ni vill att det ska svida! Säg att jag luktar illa eller samlar på hårbollar! Att säga att någon är för trevlig ger mig dessutom dubbla budskap. Om man inte är trevlig så får man ju höra det också, eller hur? Och det där med att man tror att man är så snygg.. För det första så vet jag inte hur man kan avgöra en sån sak, men är inte det jätte härligt om människor är nöjda med sitt yttre för en gång skull? Jag tycker det skulle vara fantastiskt!
Skitsnack är en folksjukdom som ligger och möglar på oss alla. En folksjukdom som aldrig kommer att dö ut. En folksjukdom som inte går att vaccineras emot. Tacka vettja svininfluensan!

/snygg-matilda

Låt musik vara kärlek!!

I morse när jag vaknade så började jag plötsligt fundera över varför jag började sjunga. Jag har ju inga som helst anlag för att ha den talangen. Kanske var det allt mitt mimande till andra artister som byggde upp ett intresse. Jag minns fortfarande tydligt hur jag övade på att ta den höga tonen i Carolas "främling". Sen har jag ju också alltid älskat att stå på scenen och vart i centrum förståss. En sak som vissa älskar hos mig, vissa hatar.
Hur som helst.. När jag låg där i sängen i morse och funderade över detta så tänkte jag att det är ett under att jag faktiskt fortsatte. Jag minns tydligt hur mitt musikhjärta krossades och mosades gång på gång, och detta i en ålder av kanske 12, 13 år. Du vet då när man precis kommit in i en period av osäkerhet.
Det finns flera faktorer till varför men jag tänkte bara prata om en av dom.. Talangjakter.. Talangjakter är för mig en skräck, en mardröm! Jag ser framför mig en gråmulen dag med hällregn och ett blåsväder som kunde vända ut och in på vartenda paraply. Där, mitt i ovädret står ett halvschabbigt partytält med en färgsprakande logga som säger "Talangjakt!!!!!!!!" utan att blinka.
Inne i tältet står en provisorisk träscen och även där finns loggan som får mig att spy snett. Här inne är helvetet. Snorungar som står och övar sina danssteg eller sjunger upp till någon hemsk schlager-dänga och hysteriska curling mammor som lever sitt liv genom sitt stackars barn.
Naturligtvis är det här MIN bild av det hela och jag säger inte att det stämmer för alla. Det är säkert jätte utvecklande för vissa. Men inte för mig. Gång på gång ställde jag upp och var alltid lika förkrossad efteråt. Talangjakter var bara något som man skulle göra om man ville sjunga. Trodde jag...
I stället för att stå i mitt flickrum för att öva på Carolas högsta ton och vara riktigt nöjd, envisades jag med att stå på den där äckliga scenen och tävla om vem som sjöng bäst.
När vinnaren väl var korad vände sig den "vinnande mamman" om och log snett till alla de andra. Det är faktiskt helt sant!! Okej, jag ska inte dra alla över en kant men tro mig.. Dessa människor finns i överflöd..
Jag vill därför tacka min vackra mor och far som har hjärtan av guld! Tack för att ni fick mig att förstå att musik inte är en tävling. Musik är kärlek och passion.
Att jag efter detta fick gå på fryshusets musiklinje har byggt upp mig oerhört. Både min röst, personlighet och syn på musiken har förändrats..

Var dig själv, ingen annan! Lev ditt liv, ingen annans!

/Matilda

En torterad, brun-prickig furbee...

En rätt pissig dag om jag ska vara helt ärlig, rak och riktig. Den hade dock ett fint avslut med ett mycket effektivt rep. Alltså, repetition.. höhöhö.

Nåväl. Här sitter jag i min finstädade, men odiskade lägenhet och tänker på livet i största allmänhet. Vem avgör vad som händer? Vad man känner? och vilka beslut som faktiskt tas? Förhoppningsvis får alla chansen att bestämma själv.
Andra tankar som far genom huvudet är: När ska man bli försådd? Är Karlsson på taket-Karlsson bara ett barn eller en gubbe? Och, vad fan gör Katrin någonting på eftersnack i idol? Vad gör hon i huvudtaget? Som pappa skulle uttryckt sig; "Man får lust att knäppa henne på näsan.." Mer därtill skulle jag vilja tillägga.. Jaja..

Ärligt talat så har jag inte en aning vem som följer denna blogg längre? Jag är ju inte en uppdateringsexpert precis.. Men jag gör så gott jag kan.. En blogg är lite som en sån där Furbee.. Du vet, 2000-talets tamagotji(Stavning någon?).. Du vet den som säger; "I'm hungry! mwee mweee mweee mwee!", just den meningen fick faktiskt min bästa kompis att tortera den i sin garderob. Hur som helst, en blogg är som en brun-prickig furbee. Den är rolig i början...

Yeah! Det var fanimej roligt att skriva idag. Kanske blir det mer i morgon.. kanske inte.. kanske om ytterligare några månader.. den som lever får se...

Kärlek och hat, fiende, kamrat...

poolmannen, Irland och besvikelser.

God morgon världen.

Du vet känslan av besvikelse och känslan av uppgivenhet? Du vet den? Det vet jag.

Nåväl. Ännu en vacker höst dag. Lika grå som Gandlaf själv. Tänkte pallra mig ut på stan för att se lite människor och rörelse.

Pratade med min Elin igår. Hon verkar ha det underbart där borta. Det är hon värd! Jag har själv börjat kika lite biljetter och det ser väldigt ljust ut. "Billigt är gott", för att lägga ett citat som lika gärna skulle kunna ha kommit från min fina far.

Allt gott/M

The fat cat had a heart attack...

Träden brinner och jag vill aldrig släcka dem! Jag verkligen älskar hösten!

Det har hänt ett helt liv sedan jag skrev sist. Bra eller dåligt? Bestäm själv...
Svininfluensan börjar sakta avta från världens läppar och intresse, Anna Anka visar hur man har sämre kvinnosyn än självaste mansgrisarna under 1700-talet och jag har lärt mig att tycka om, och kanske till och med älska stekta ägg.
Just nu sitter jag i ett mörkt och varmt rum i ett orange-rött Stockholm. På schemat står rep, rep och rep för att sedan repa lite. UNDERBART! Evolution har fått den sista kryddan för att bli grymt god! 4 sjukt snygga och duktigt bra musiker...

Idag anländer mina vackra föräldrar till huvudstaden. De vill mer än gärna hjälpa mig att grovstäda min lägenhet för att sedan köpa den fina nya prylar (?)...
I morgon blir det bullbak och Astrid Lindgren för hela slanten. Kan nog inte bli mycket bättre.

Nästa vecka händer Muse. Jag ska bli sådär kär på nytt, i världens kanske mest geniala band, med världens kanske mest geniala sångare.

Tack och bock

Evolution

Lite uppdatering:
I höst kommer Evolution att åka på en "mini turné" för att ha realise för kommande skiva. Turnén kommer att äga rum i framförallt Ryssland och Sverige men senare kommer vi också pressa in en fot i Asien och dess Kina. Vilken tur att man är förälskad i Musik, han kan inte göra en fluga förnär.

På Tisdag lämnar jag också mark för att åka ner till Karslskrona. Där kommer en popversion av Annie att spelas in och även en ny plåtning för skivomslag.

Allt gott/eder Matilda

Väl valda ord

Snart sjunker vi under jorden vänner, om vi inte lättar på trycket vill säga, om vi inte slutar borra hål i botten av skeppet. Håll andan. Det går fort när det väl tar fart...

Nåväl. Hösten börjar göra övergrepp på träden och luften. Vilket är underbart! Finns inget som är så mysigt som hösten. Väl valda ord.

Jag tänkte ta en promenix till mormor och morfar för att få mig lite mat. För att inte ignorera; det är ca 8 km dit. Aplåder!!
I vanlig ordning har jag inget vettigt eller viktigt att ta upp..

Hej då burger king

Jimmy Jazz

Hurra! Ännu ett spännande inlägg av ingen mindre än mig själv. Närmare bestämt mitt 50e inlägg. Man skulle kunna tycka att det är värt att fira! men nej, jag är berädd att göra er besvikna... det blir inget firande här inte...

Jag befinner mig just nu i Stockholm. Staden som andas kreativitet och som flåsar framgång. typ... Jag söker jobb i varjefall och tjaaa, kanske får jag snart ett lyckligt besked om att skapa en ny, rykande start. Det är inte det lättaste ska ni veta. Plötsligt inser man att det klipps fler band än vad som knyts samman. Skumt att plötsligt stå rätt ensam. Men det kanske är så det funkar.


Godnatt Mcdonalds.

pantertanter

god afton alla speciella.

Jag sitter just nu i studion i självaste Torsås och har precis hunnit med min andra låt för idag. Är gaaalet trött nu måste jag erkänna. När jag kommer tillbaka till han Kristian Opel tänkte jag köpa nått jag är välförtjänt av och sen spela lite fint piano.

I förrgår jobbade jag min sista dag på da konsum och det känns bra, förutom att jag plötsligt är arbetslös och eländig. Men tro mig, jag jobbar för livet för att hitta något nytt. Jag har ju förövrigt fått lägenhet på självaste Östermalm i dagarna och då krävs det att man har cash. Precis som resten av alla findrickande pantertanter på Stureplanen.

KÄRLEK

ps. jag saknar ett fiskeproffs...

Kristianopel och hans vänner.

Nu är jag hemma igen efter en vecka i det fin fina småland.
Veckan började fantastiskt med bröllop och allt. Anna du var så vacker!

Efter detta gled jag vidare till Kristianopel som jag förövrigt trodde var ett namn på en bilintresserad man som jag skulle bo hos under veckan. Jag vart relativt lättad när jag förstod att det var namnet på en helt grymt fin liten by någonstans i Sverige.
Med det underbara teamet i Pama records har vi spelat in hela fem låtar redan och hunnit med fotning på det. Vi är alla mycket nöjda!
Tillbaka åker jag i Augusti och då får jag även träffa Kirill och resten av ryssarna samt promotorn från USA.

Förövrigt mår jag mumma och livet lite utav leker. Mamma har köpt sitt första second hand plagg och jag har hittat världens finaste regnjacka som mer än behövs en svensk sommar...

Jag saknar Elin, Jonna, Per, Mira, Amanda, Paula, Klara, Becca, Lina, Dick, Martin, Mårten, Björn, Es3A och resten av världen...

FRED!

Spoona oss

Bland curlingmammor och skedar har jag dansat polka igenom en helg i Vansbro tillsammans med mina favoriter.
Den började trivsamt med torsdagen, i bil med Mira och Mårten. Efter en panik kisspaus i ingenstans hos den nakne snubben var vi snart hemma i vilda vansbro, där min fantastiske mor gjort fin mat.
Det var dagen D och vi skulle ha spelning. I en regn, vatten och -7 i luften. Jag tror bestämt det snöade också. Trots detta var det många människor som förstått uttrycket; "det finns inget dåligt väder.." och glatt pallrat sig dit..

Fredagen gick endast åt till rep inför lördagen då det var spelning i kyrkan och på "THE VIP SWIM PARTY". Det var intressant trots att min röst svek och Mira the Ray fick ta över hipp som happ. TACK ÄLSKO!
Senare på lördagen vart det flottören och jag må säga att det ännu en gång var en upplevelse. En trevlig sådan. 06.00 tror jag bestämt att vi äntligen somnat in, trygga som barn.

En snabb genomgång över helgen. Tack mitt vackra band för att ni är ni och välkommen till klanen Mira <3

jag har inget mer vettigt att säga...

Ginza.se

NU KAN DU FÖRBOKA MITT ALBUM PÅ GINZA.SE!

En båt

Min fina pappa har köpt båt och bara denna dag var värd var enda krona!


Ps. Min bror är bra.

Rom byggdes inte på en dag

Man slutar nog aldrig att förvånas, eller hur?
Jag tror att en del av livets mening måste vara att idioterna hör till liksom. Jag börjar tröttna som faen på den biten. Men, det är bara att acceptera antar jag. Jag menar, i gengäld får man ju en handfull guldkorn som är värda allt och lite till. Synd bara att vissa guldkorn slutar blänka efter ett tag... Nåja, nog om det...

Åker till Stockholmia i morgon för att spela in en ny låt (som förövrigt är fylld med allt) och för att repa. Det ska bli otroligt skönt att få musicera lite och få komma till Sveriges vackraste stad.
Blir nog en del klippchill och allt som hör där till.

KÄRLEK

Och glöm inte.. Alla föddes lika nakna

God knows

Äntligen är datumet satt.
De 9 Juli släpps mitt debutalbum Heartbreaker. Missa inte!


Fred, kärlek och förståelse!

sommar

Allt kan inte gå din väg. Nej, det får man ikke förglömma.
I morgon ska jag åka ny båt och i helgen hitta den riktiga värmen.

Min mamma är vacker.

Veckans citat

"Asså jag jobbar typ inte inom vården. Jag ger dom typ bara mat och eeh.. leker lite med dom typ och så. Asså alla säger att jag jobbar inom vården, men jag är knappt inne på deras rum. Bara om jag typ ska lämna en tallrik eller nått.."

/Amanda, lite bättre än alla andra

Kärt återseende

Spelningen i Norberg var guld.
En härlig och entusiastisk publik och tillsammans med dem blev stämningen på topp!
Vi får ju heller inte förglömma det vackra vädret och den fina parken.
Efter extranumret fick vi skriva autografer. Bla. på en kvinnas arm. Hon var å andra sidan skitfull men det blundade jag för. Efter mötet med alla trevliga människor begav vi oss hemåt i sommarnatten.

Vi ses den 9 Juli gott folk. Då spelar jag och mina sjukt snygga bandmedlemmar vid plasket!

Kärlek/EDERRRRR MATILDA

(4666 rödlök)

Det vore ju dumt att vara dum.

Från Öckerö loge hörs dragspel och bas.

Glad och fin midsommar vill jag önska er alla levande dödliga! Trots regnet. Ja, det har redan börjat. Jag ska i alla fall trots detta om ca 48 minuter gå till den bästa av de bästa och knyta min krans. Det är ett måste dagar som denna.

Just nu sitter jag och roar mig på en mycket intressant videoblogg. "Amanda, lite bättre än alla andra" kallar hon sig och redan här har vi ett stort problem. Jag ska inte gå in på några detaljer, men kolla hennes blogg så förstår ni vilket enormt världsproblem vi faktiskt har; http://amandavardet.blogg.se/category/vblogg.html
Det är inte lätt att bara vara.

Ikväll händer det en massa skoj förövrigt, så TACK bilddagboken!


KÄRLEK och värme /eder Matilda

Veggiekorv

Jag passar på att inte passa in eller passa vidare.

Är hemma på lunchrast som det så fint heter. Äter veggiekorv och lyssnar på gammla jazzdängor. Idag har jag suttit i kassan utan att göra ett enda fel. Jag känner att jag gör framsteg på fronten.

Nåja, jag tänkte mest använda detta inlägg för lite reklam..
På lördag händer det grejer i Norberg. Jag har spelning i folkparken tillsammans med The Boppers och Marcus Fagerwall. Titta gärna förbi och ta tillfället till akt att rocka loss eller inte. Jag skulle inte banga.

Glöm inte heller att kolla in min myspace ikväll. Ny layout, bilder och eventuellt en ny låt.

FRED!

Hej korea i september!!!

(Naturgodis 41)

Sång och dans, skratt och lek.

Detta inlägg tillägnar jag Falun och dess snygga vyer.

Fredagen var extremt rolig. Min vackra vän Elin (se vänster) tog studenten och jag fick äran att göra hon och hennes klasskompisar sällskap.
Dagen började så fint med utspringet vid Lugnetskolan och jag grät i vanlig ordning hysteriskt. Jag var ganska inställd på det eftersom jag redan i bilen började successivt att snyffta. Hur som helst. Det är kvällen jag vill komma till. Efter några timmar på fältet kände jag mig som en i gänget, jag kände mig som en av eleverna i media klassen. Jag började därför kring 00.14 snåret att sjunga med i ramsor som "vad lyssnar vi på?! -MP3!!"
Nåja, kvällen slutade vackert på Rådhusgården och där var det inte fy skam. En lyckoträff med andra ord.

Förresten, glöm inte vilka som ska med.. ALLA ska med!


Kärlek.

(Jordgubbar 3355)

Kärlek och hat, fiende- kamrat.

Livet leker. Jojo, vuxenlivet har börjat. Studenten och skolan är över, Konsumkläderna sitter som en smäck (nej) och jag har fått världens finaste longboard av världens bästaste Per.

Studenten och fredagen var ju verkligen en upplevelse i sig. Jag har aldrig gråtit, skrattat haft så ont i hjärtat och samtidigt vart så lättad som i fredags. Dagen var underbar på alla tänkbara sätt och inte minst tack vare min genomvackra klass.
Lördagen spenderade jag med alla mina hjärtan och det var perfekt! Jonna åt jätte mycket tårta och allt var i sin ordning. Crousingen var... speciell.
Söndagen bestod av Karlsson på taket med Jonna. På måndagen började jag finkneget och jag fick nya charmiga kläder. Jag har redan lyckats lära mig bananer 4011, godis 40 och vaxdukar 60, helt utantill.

Snabb genomgång. Kan hända att hon skriver mer senare.


Kärlek.

Hej och tack för kaffet

en ändlös dröm av sena nätter, stora glas och cigaretter
kvällen före dagen efter, lönehelg och bra tabletter
Tidning efter tidning, film, musik och internet
har tatt frukosten vid macken, lunchen togs vid ett vägskäl

jag har glidit in i Gislaved, vart full i Falkenberg
jag har blitt jagad genom Hisingen på grund av min färg
har stupat ut i Sundsvall och fått ligg i Västerås
Anna, Pia, Emma, fan jag kommer ej ihåg

hej och tack för kaffet jag är glad att vara här
jag älskar fan att åka, men jag hatar ett farväl
från dom pyttesmå stegen till våra sjumilakliv
Sverige din jävel jag älskar din stil, yeah!

stor passion och många tankar
det jag sett och där jag hamnat
blir nog något att njuta åt
när jag blir gammal, sjuk och grå
till den digra dagen döden dunkar på min port
så vill jag följa vägen till jag sett varenda ort

hej och tack för kaffet jag är glad att vara här
älskar fan att åka, men hatar ett farväl
svedala din jävel du är vacker som en dag
sätt på en kanna till för jag stannar ett tag, bra!

/J.D

kreativitism existerar inte alltid

Dags att vara kreativ igen. Jag ska vara ärlig med att jag faktiskt försökte fuska. Jag frågade nämligen några hjärtan om en bra idé till ett inlägg, men i sista sekunden förstod jag allvaret i det hela. Jag måste ju som bloggerska (man spyr lite) hitta egna, roliga och fyndiga rader. Vilket å andra sidan inte alla lyckas med och ungefär DÄR kan Blondin Bella känna sig träffad. Hon tjänar multum på att skriva om hur mycket hennes senaste plagg kostade och för att citera Raymond och Marias hit; "Ingen vill veta vart du köpt din tröja..." Men men, för att göra business krävs inte smartskallar..

Igår hade vi förövrigt pick-nick med världens bästa rock´n roll klass. Det var så bra det bara kan bli, så tack! Jag bifogar därför bilder här ovan sedan den fina kvällen. Jag tycker om er så mycket så massa kärlek till er!

Inget mer vettigt att säga för kvällen mer än att man lär sig något nytt varenda dag. (Elin du är bäst, det är ingen nyhet)

So long flaggstång

Kan hända.

"Så var det sagt
Så var det sista kortet lagt
Så har vi båda spelat ut vår roll
Och går åt varsit håll

Så stark så skör
Nu väntar det nya utanför
Du mumlar något ohörbart hejdå
Nu faller vår ridå



Och vem vet, kanske nästa giv
Ja vem vet, kanske nästa liv

Kan hända det blir bra
Kan hända det blir mindre bra
Kan hända du och jag
Lever lyckligt alla dar'
Kan hända det blir bra

Det doftar kallt
Jag minns vår skatt, jag minns allt
Jag minns att nyss fanns drömmar, det fanns mål
Nu gapar här ett hål

En sista blick
Ett sista tack ett sista tick
En allra sista längtan att förstå
Du tänker tyst och går

Och vem vet, kanske nästa giv
Ja vem vet, kanske nästa liv

Kan hända det blir bra
Kan hända det blir mindre bra
Kan hända du och jag
Lever lyckligt alla dar'
Kan hända det blir bra

En vacker vinter dag
Ett sommar-du ett sommar-jag
Lever lyckligt alla dar'
Kan hända det blir bra

Kan hända det blir bra..."

P.

Sju sjösjuka sjömän.

Gårdagen började lugnt, men det eskalerade och blev storartat. Jag ska berätta...

Jag borde ha anat att allt inte blir som man först tänkt sig och det hela började redan på tågresan.
Jag och min gode vän Jonna satt rätt tryggt när tågresan började lida mot sitt slut. Resenärerna började ta sitt pick och pack och ställa sig i en fin lång kö, för att sedan jobba sig ut på perrongen i fint samarbete.
Man vill ju aldrig vara den som kommer sist ut ur tåget, för risken finns ju att man blir fast kvar.(Detta vet jag pga. tidigare erfarenheter). Så med detta i bagaget börjar paniken stegra och min högra hand börjar leva sitt egna liv. Helt plötsligt tar jag tag i min faktiskt stora väska och slungar den ut i gången där en stackars tant kämpar för att ta sig ut. Givetvis lyckas jag ta snara på stackrs Olga som faller och bryter höftbenet.. Okej, inte riktigt så illa men ramlade gjorde hon. Alla blickar på Matilda J. Jonna w skrattade hysteriskt...

Nåväl. Vi klarade oss helskinnade fram till Zara och båten där hennes födelsedag skulle firas.
På båten fanns det mat, rock coverband, för många bilmekaniker och alldeles för lite servetter. Hur som helst, det var en fantastiskt lyckad kväll!
Jag och min kollega Jonna tävlade om vem som skulle bli bjuden på flest drinkar. Jonna vann, jag höll nollan.
Stämningen var på topp när vi bestämde oss för att gå och lyssna på Smalare än Tord. När vi som bäst fått in feelingen, ser jag Jonna kasta sig upp på scenen för att ivrigt rycka mikrofonen ur sångarens hand. Hon trycker upp den i mitt ansikte och beordrar mig att sjunga. Jag återfick fattningen snabbt och lyckligtvis började "Highway to Hell", som jag åtminstone trodde jag kunde texten på. Gästerna fick lyssna på "Livin' easy, lovin' free, season ticket, on a one - way ride" ungefär 14 gånger. Men alla verkade trots detta nöjda och glada och vi hade en händelserik kväll på havet.
Nu ska jag och Jonny äta pizza och dregla över Jim Morrison.

P-p-p-peace.

Wire to wire

http://www.youtube.com/watch?v=gnaQ06MbfF0

Jag är förälskad i en låt och det är nått enkelt må jag säga!





What is love but the strangest of feelings?
A sin you swallow for the rest of your life?
You've been looking for someone to believe in
To love you, until your eyes run dry

She lives by disillusions glow
We go where the wild blood flows
On our bodies we share the same scar
Love me, wherever you are

How do you love with a fate full of rust?
How do you turn what the savage take?
You've been looking for someone you can trust
To love you, again and again

How do you love in a house without feelings?
How do you turn what that savage take?
I've been looking for someone to believe in
Love me, again and again

She lives by disillusions glow
We go where the wild blood flows
On our bodies, we share the same scar

How do you love on a night without feelings?
She says "love, I hear sound, I see fury"
She says "love's not a hostile condition"
Love me, wherever you are

Love me, wherever you are
Love me, wherever you are
Wherever you are

Ingen rubrik

Snart börjar livet på allvar. Trots detta har man redan bemötts av alldeles för många misstag samt mindre klyftiga människor. Kanske hör det till?
Antagligen är jag också någons misstag och mindre klyftig människa, men vad gör väl det? Oftast är det de människorna man senare i livet kommer ha minst nytta utav. Du vet, dom som bara är bra till att sänka ens person och värdighet. Jag tackar för den här tiden med er men från och med nu börjar livet på riktigt... utan er sänkvilliga och opotentiella. Jag klarar mig galant med mina potentiella som får mig att vara jag.

Fred!

Polis-VM

Dessa grenar väntar vi på att få se i nästa Polis-VM:

* 400 meter vådaskott
* Slag med litet betongskaft
* Masshundbussning
* 1200 meter hetsjakt av trimmad mopedist
* Kreativ utplacering av bevismatreial
* Splittring av invandrarfamiljer över rekordmånga gränser
* Jämfotahopp på liggande narkoman
* Vansinnig biljakt bland fotgängare
* 900 meter tittandes åt ett annat håll
* 60 meter "hur var det här då?"
* Höjdhopp över högar av outredda anmälningar
* Kast med epileptiker i fyllecell
* Orientering med Palme-gruppen
* Gå över styr på plankande ungdommar på tunnelbanan

Ljug som en svensk.

Svenskar måste ju vara experter på att ljuga.
Ja, men då menar jag inte ljuga som att ljuga om allvarliga saker. Jag menar ljug som till exempel kan vara "nej jag sover inte", klockan 4 på morgonen när svensk2 ringer, för att snabbt ursäkta sig med att "jag tänkte inte alls på vad klockan var". Men i själva verket sov svensken som en klubbad säl och svensk nummer två tänkte mycket väl på vad klockan var, men personen sket fullständigt i vilket.. Men det låter ju bättre att spela dum, det vet vi alla.
Vi svenskar ljuger också gärna om vad vi vet, men det avslöjas lika kvickt. Här är ett exempel: "Jag följer verkligen inte big brother", men lustigt nog vet svenskisen att Jessica åkte ut i program 26 och att Barbie är tillsammans med Ken sedan program 8.



Hejja sverige!

Dansa på min grav.

Dom vill lära dig att krypa, att gå i takt.
Dom vill lära dig marschera, att stå givakt.
Stå på rad och klappa händer, för sakens bästa hålla med.
Lära dig hur vinden vänder, för sakens bästa gå på led.

Dom vill lära dig att ljuga, när det tar emot.
Lära dig bocka och att buga, för någon idiot.
Jag vill lära dig att dansa, om det någon gång blir av.
Om jag får nått att säga till om, då skall du dansa på min grav.

Dom vill lära dig att tvivla, på det du tror.
Gå omkring och vara rädd för, din syster och din bror.
Jag vill lära dig att dansa, om det någon gång blir av.
Om jag får nått att säga till om, då skall du dansa på min grav.

1978

Jag ska inte säga att det är vinter för det är det inte. Jag ska heller inte sitta här och skriva att jag saknar den för då ljuger jag. Men den var mysig så länge den varade. Speciellt sälen. Och apropå sälen så kan min mormor Else inte åka skidor. Lyssna på den här...

Min fina mormor var i sälen med la familia 1978 för att åka skidor. De skulle ha en trevlig vintersemester, du vet en sådan som bara vi Svensson familjer kan ha.
Det började bra på morgonen med det perfekta kaffet. Efter detta tog familjen Persson på sig de nya, turkos-matchande overallerna för att sedan styra mot backarna. Solen lyste och förväntningarna låg i luften. Mormor hade redan börjat fundera över vilken backe hon skulle välja.
Väl framme vid liften började mormor, som redan börjat leka med tanken "Else Stenmark", att knäppa på sig de blanka skidorna.
Sekunden efter är det dax att kliva på liften. Knappliften. Du vet, den enkla, långsamma.
Den närmar sig sakta men säkert min mormor och hon vänder sig kaxigt om för att medvetet fånga den i rättan tid. Då händer det omöjliga. Då plötsligt förvandlas min mormor till en absolut-inte-stenmark i turkos overall. Hon tar knappliften och sätter den åt fel håll. ÅT FEL HÅLL! Hon upptäcker snart att det inte var ett allt för smart drag och sekunden därpå slår hon en turkos-frivolt samtidigt som hon dras bakåt med endast panik i blickfånget.
Är det inte fastantikt roligt att att hon misstolkar barnliften så hårt att hon placerar den runda delen fram!? Till historien hör också att hon inte åkt skidor sedan dess och det tycker vi alla är synd... men kanske det allra bästa...
Hon är bra på mycket annat min mormor, det får vi IKKE förglömma! Dig tycker jag mycket om.

So long flaggstång och välkommen the vår!

Bamse och hans vänner

Här sitter jag nu. Utan röst. Röstlös. Rastlös.
Jag äter äpple och försöker desperat med jämna mellanrum att ljuda. Det är ganska lustigt att det enda jag har försökt sagt sedan klockan 07.10 är; "hej jag heter Matilda". Jag måste se ganska dum ut där jag sitter. Viskar; "hej jag heter matilda" samtidigt som jag sniffar näs spray och lägger pussel. Skulle någon titta in i min lägenhet så skulle jag inte tas för någon intelligentare person direkt. Meeen, det är inget jag lider för. Ingen skola blir det idag i alla fall. Ironiskt nog har vi sång hela dagen.

Påsklov har det varit också. Påsken är ful tycker Jonna och det kan jag till en viss del hålla med om. Fjädrar och ägg i kulörta färger. Var det de charmigaste man kunde hitta på? Nej, tacka vettja julen med dess sensuella färger och tjocka gubbar med skägg.

Nu ska jag krya på mig och lägga klart bamses familj innan jag lutar mig tillbaka. Det blir en hård dag på fältet. Jag och min pappa Björn ska till Täby centrum och äta tacos samt besöka farbror doktorn.

Simma lugnt gott folk!

/Er trogne skribent och bloggerska (Känner ni? Man mår lite illa)

Att tro

"Tro mig.
Visste jag, skulle jag skriva ned allt på en lapp.
Jag skulle skriva, skriva, skriva.
Jag skulle skriva det djupaste av lappar.
Jag skulle skriva alla frågor och svar.
Men jag är upptagen, av någonting.

Jag ska snart vara där, så fort jag bara kan.
Än är jag inte framme, men jag traskar så fort jag kan.
Mina hjärtan, tro mig..."

Det är en vana

Hm.. ja, jag är ledsen mamma och pappa men det är bara att vänja sig.
Tro mig. När jag är gammal och gaggig kommer ALLA vara skrynkliga med tatueringar. Inklusive jag och denna är ju inte fy skam alltså!

Känslan övervinner allt!

Inlägg nummer fjorton firas med påskägg och fjädrar, eller så är det påsk.

Med en tanke till överskriften så är jag sjukt överkänslig. Ja, ibland kan jag fundera om jag verkligen har alla hästar hemma, alla indianer i kanoten eller alla blommor i rabatten(?).
Jag satt nämligen här om dagen och kollade på tv-programmet "sanningens ögonblick". Programmet går till så att en person sitter och svarar på de mest personliga frågorna om sig själv. Och svarar hon/han rätt via en lögndetektor så får hon pengar. Desto mer rätt, desto mer pengar. Svarar personen dock fel så förlorar han/hon allt. Och det var precis vad som hände. Kvinnan svarade fel på näst sista frågan och förlorar allt! Detta betyder att den dumma blondinen som hon faktiskt var, hade avslöjat precis allt privat om sig själv. HELT i onödan. Vet dock inte om jag i det här fallet reagerade normalt som började gråta.
Men sen tänkte jag att när jag ändå är i gång med gråtandet så kan jag lika gärna fortsätta. Jag började då kolla på youtube-klipp. Jag kollade först på U2 med låten "with or without you". Det klippet då Bono tar upp den japanska kvinnan ur publiken och sjunger till henne. Han lägger sig på scengolvet med kvinnan i sin famn och sjunger "with or without you, I can't live". Hade det varit jag så hade jag förmodligen gjort något drastiskt eller kanske rent utav dött. Ja, kanske hade jag dött där på golvet. Men det vore ju lite halv jobbigt.
Hur som helst. Nästa klipp fick bli Aerosmith med låten "I don't wanna miss a thing". För det första är ju Steven Tyler så brutalt snygg och sjunger så sjukt bra, för att inte förglömma armageddon och dess handling. Kanske inte så konstigt att jag vid det här laget satt och snyftade obehagligt mycket. Sista klippet fick ändå bli Guns'n Roses med låten "November rain". Vackraste låten i världshistorien. Gå in själv och lyssna! Kvällen avslutades med att kolla på filmer sedan jag, Jonatan och Max (mina bröder)var små. Den filmen då Max äter gröt. Säger inget mer, men det är helt fantastiskt roligt... Känslan övervinner allt kära vänner!



Glad Påsk och Glad blogg (?)


Ps. Ny layout på myspace

Den ljusa sidan...

Hej alla trogna, vackra läsare!
Tänkte bjuda er alla 4 på morfar ginko, på torsdag klockan 20.00. Där händer det grejer! Där händer det MiraMatil´n the bubbleboys. Så kom dit för rock´n rollen.
Så då fick man in lite smygreklam också i all hast.

Vet inte vad vi ska ta och hitta på i dagens ångande inlägg. Hur jag än börjar skriva så lyckas det bli argt och frustrerat. Tänkte skriva om en underbar busschaffis som kör 617 mot Täby centrum och lyssnar på jazz-standars samtidigt som han skrattar högt, men sekunden efter började jag i stället att skriva om skräckchaffisen som kör 629 mot Danderyds sjukhus. Han som vägrar öppna dörren längst bak. Det är väll ändå ett prakt exempel på tillfällig negativism, just precis när jag ska skriva? För jag menar, jag är inte en negativ person. Inte alls! Möjligen lite pendlade bitter, men det är en helt annan femma. Så nu gör jag ett ärligt försök till lite förändring... Here It comes...

Idag har solen lyst över Stockholm. Varmt har det varit och jag såg en tusselago. På kvällen skådade jag några av mina grymma klasskompisar som hade spelning på 44:an. Egentligen en jäkligt bra dag. Ja. en bra dag..
Jag stannar därför här, på den ljusa sidan, utan någon som helst kritik till de oåtkomliga..

idioti

VS.






Jo visst är det så! Inte en rad skriven i bloggen på flera veckor och så plötsligt, PANG! Jag har blivit inspirerad. Inspirerad av idioter. Visst det kan låta hårt men man kan säkert hitta nått fint i det också. Till exempel att jag blivit inspirerad.
Vet dock inte till vad. Vill göra nått storartat, nått som väcker reaktioner. Kom dessvärre inte på något speciellt så det blev bloggen nu igen...

Idioter. Dom finns överallt. Ute, inne, på tv, i radio, i tunnelbanan, i bussen, utomlands och inomlands. Överallt! Denna vecka finns det två personer från tv som upprört mig allra mest. Linda Rosing och tanten med hatt i robinson.
Linda som desperat försöker hitta kärleken bland andra puckon i en serie på kanal nånting. HON HAR EN EGEN SERIE! och där har vi genast en till person som inte kan vara allt för intelligent; personen som kommer på programmet!
Ett antal sliskiga killar som gör ALLT för att synas i tv, samtidigt som de försöker vinna tid med Rosings botoxfejja. INTELLIGENT!
Samtidigt lär jag ju ge mig själv lite skäll som väljer att titta på programmet där i tisdags eller när det kan ha vart. Jag vet inte om jag inte kunde slita mig pga. att jag är så fascinerad av Lindas ansikte, som endast är kapabel till att göra en enda min, eller om det var något annat spännande. Typ gissa hur många hjärnceller alla killarna i programmet har.. TILLSAMMANS!

Okej, nu vet jag inte varför jag hoppar på tanten med hatten i robinson, men jo! Hon skadehögg en ödla i ren hast, bara för att! Sedan bestämmer hon att hela teamet ska riva det färdiga huset för att bo närmare vattnet(träsket), vilket hon fick äta upp ungefär när tidsvattnet steg. Jag menar; detta resulterade i att allt slit med rivningsprocessen var förgäves och nu fanns heller inget hus! INTELLIGENT TANT 2009!

Nu skulle det kunna vara så att ni som läser tänker; "varför ens ödsla energi på detta". Och ja, det kan man fundera över. Kanske är det Linda och Hatt-tanten som får ut för andras agerande. vem vet....

Nu får vi ju inte glömma att det finns väldigt många vackra människor också! Kärlek till er!


Peace\/

Ett brev

Vi kallar det ett brev...

Om man blundar riktigt hårt kan man se nästan enda hem. Man kan se hur långt som helst bara man vill. Jag väljer att blunda så pass att jag kan se de personer som på riktigt ser mig. Det är dom personerna jag vill åt här! Det är dom personerna som verkligen betyder något!

Det finns några praktexempel, några guldkorn och där ibland min mor och far.
Från botten av mitt hjärta; de är de finaste människor jag känner och utan dem vore jag ingenting.
Det är häftigt vilken plats de har i mitt liv. Det är häftigt att det faktiskt finns människor som man på riktigt kan sjunga "For you I bleed myself dry" för, och faktiskt mena det.
Men det är läskigt hur många människor det finns, som säger saker lika tomma som luft.

Hur som helst; jag älskar er, min mor och min far.

Kalla det kliché, jag kallar det ett brev...

Slumdog millionaire, hela vägen och lite till...

För första gången på riktigt blev jag på riktigt, riktigt inspirerad till att skriva i bloggen. Faktiskt så är jag just nu, 02.05 inspirerad till att göra vad som helst! Nånting!
Jag skulle kunna ställa mig och baka, skriva en hip-hop dänga, adressera ett brev till kungafamiljen och förklara hur allvarligt trött jag är på Vickan och hennes Nisses bröllop, rädda världen, bygga ett flygplan eller kanske just bara nöja mig med bloggen. Vilket jag också gjorde.

Jag har nämnligen precis för någon timme sen sett världens bästa, vackraste och briljanta film. Den heter ”Slumdog millionaire”, som förövrigt har vunnit 8 Oscars, vilket för mig nu såhär i efterhand känns som en underdrift.
Den tog luften ur mig! Efteråt satt jag och gapade samtidigt som jag ville skratta eller gråta, spy eller hålla tillbaka. Jag menar, hur många gånger händer det att man på fullt allvar sitter kvar och kollar på eftertexten med dräggel i mungipan? Hur många gånger händer det att man på fullt allvar plötsligt, helt spontant blir inspirerad till att baka trots att man knappt kan koka någorlunda makaroner? ALDRIG! Jag känner mig kär gånger 1000 och tro mig jag överdriver inte. Ett konstverk som totalt har kombinerat humor med fullt allvar, samtidigt som man får inblick i världstragedin, mixat med fördomar och ironi. Jag älskar dig Slumdog millionaire och ja, Elin har på kuppen fått något att skriva om i sin praorapport.
Nu måste jag sova på detta för att successivt smälta min upplevelse. SE FILMEN GOTT FOLK!

t-t-t-t-tummen upp.

PRAO

Är inte det ett vuxentecken? ÄR det inte ett vuxen tecken att jag har blivit handledare åt en praktikant? Är det inte ett vuxentecken att jag har en praktikant?
Jag menar, bara själva tanken på att få fylla i ett APU-häfte med frågor som:
"Hur har eleven skötts sig?"
"Har eleven tagit egna initiativ?"
"Vad kan eleven förbättra?"
"Har eleven passat arbetstiderna?"
och "På en skala mellan dåligt-utmärkt, vart ligger din praktikant?"
Jo, det känns fruktansvärt bra det här. Det känns vuxet att få ha ansvar för en egen elev, en egen praktikant.

Nu kanske ni alla undrar; Varför praktiserar eleven hon hos mig? och vad får praktikanten för uppgifter?
Jag skulle ville vilja svara att eleven praktiserar hos mig för att hon är intresserad av mitt yrke, men nu råkar det vara så att jag inte har något yrke att vara intresserad i. Så jag kan lika gärna avslöja allting och sluta spela vuxen.
Min praktikant heter Elin Israelsson och råkar vara min bästa kompis. Hon har praktik i 3 veckor och utnyttjar därför mig för att få ut 3 veckors ledighet istället, samtidigt som hennes halvpuckade lärare tror att jag är en bra handledare med mycket svåra arbetsuppgifter.
Läraren, vi kan kalla honom farbror blå, tror nu alltså att Elin kommer att komma tillbaka till skolan, proppad med information om nånting.

Trevligt har vi i alla fall, min praktikant och jag.
Men nu måste vi rusa. Idag tänkte jag lära henne allt jag kan om marängswish och fika på stan.


Jim Morrison på väggen, hej!

Big fish..

Det är så äckligt genealiskt!
Att man kan skriva något som är så känsloladdat och samtidigt så personligt för var och en.
Han är ett geni utan dess like.

"When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse...

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?"

Det är bara så jävla självklart! Inget är så självklart.

"I swam across I jumped across for you
Oh what a thing to do
Cuz you were all yellow

I drew a line
I drew a line for you
Oh what a thing to do
And it was all yellow"

Jag skulle inte direkt banga. Inte en chans..

http://www.youtube.com/watch?v=iYuyar-rrNY

Snyggast.se

Egogirl2000, stardustbaby, sweetie1984 och sist men inte minst bambigirl som duktigt visar upp vad som visas kan.
På killsidan har vi lite manligare och hårdare namnvarianter som Intuition, virus_tim, complexxxx och tobbsan. Getto_krille är dock killen med kollen och ligger därför etta. För att citera honom: "Jag köpte kläder för 3000".

Jag måste bara ge en klapp på axeln till människan som skapat denna intelligenta sida. Vad den vill sända ut för budskap är det inga som helst tvivel om. Jag ska förklara.
Man lägger upp bilder på sig själv. Är man tjej så ska man helst ha hotpants, magtröga, navel piercing och tribal i svanken för att få det högsta betyget "wow! 10..." Tycker man dock att personen på bilden är ful trycker man på knappen "urk..." och ger då personen ett poäng. Killar kan ju förslagsvis ha några kg vax i håret och le med sina välblekta tänder. Man kan ju också ta till sig getto_krilles förslag om att köpa kläder för 3000 kronor.

Trycker man vidare på en speciell person som man fastnat extra mycket för, så kan man där se fler bilder och en liten personlig sida där man kan skriva allt spännande om sig själv. Här citerar jag sweetie1984 som på sin presentation är frustrerad över sitt msn trubbel.
"Tjo msn: madde_015@hotmail.com wiii Söker nya vänner. Ha bild på er o ingen annan på msn då är de roligare o snacka. De skulle väll du också tycka?!?! juste!"
Bra sagt sweetie som för att tillägga är 24 år.

Men nu ska jag inte vara den som är den. Det finns ju faktiskt inte bara tjej och kill- kategorier. Det finns ju också kategorier som skiss, kul bilder, bakgrundsbilder och djur. Kan det bli mer underhållande?
Tack och klapp på axeln till du framgångsrika människa som skapat snyggast.se.
Jag är imponerad!

Jag slänger upp en bild som du kan placera i vilken kategori du vill. Kul hade vi i alla fall och Falun är en fin en stad.

SOOO LOOOONG flaggstång....

Intressant läsning

Min inspiration riktigt flödar här bakom tangentbordet.

Nej men ärligt talat. vad skriver man om i en blogg?

"hej idag har jag ätit kebab och kollat på beck, annonsmannen." Totalt ointressant!

Jag menar, vem bryr sig? Seriöst? Vem bryr sig om man äter kebab eller inte. Okej, dåligt exempel. Man ska inte äta kebab men om jag säger såhär; Ingen bryr sig om vad man har för sig om dagarna om man inte är i japan och gör nått stordåd.

Nåja, vill du få lite vårkänsla så kan jag precis som Dick tipsa om Jakob Hellman med låten vara vänner. Spelar ingen roll vad man är på för humör, den piggar upp hur som. Jag sitter just nu och äter kräm med Jakob så fint sjungande i bakrunden. Vill du istället demostrativt inte känna någon vårkänsla och istället tjura lite kan du alltid lyssna på cold war kids med hospital beds. Den lyssnar jag aldrig på när jag äter kräm Och jaha, då hamnade vi där igen,

T-O-T-A-L-T OINTRESSANT!

Hörrni, vi stannar här. Känner att jag fastnat lite smått.

Bilden har ingenting med nånting att göra. Förutom att jag saknar de inrökta grannarna i prag, och prag naturligtvis.

So long flaggstång

HÄSTKISTA

Nej du ser inte fel. Det är jag och Becca som poserar bredvid Alex Schulman iförda inka-indian dräkt. Det är en lång historia men jag förstår fortfarande inte varför jag fick jobbet som indian på premiären av Indiana Jones. Jag menar, jag har alltid trott att Indiana Jones var en indian flicka som bodde i öknen och extra knäckte som arkeolog. Frågan är då om jag var ultimat för jobbet. Men där stod jag ändå med mitt spjut rätt upp i vädret och låtsades som om att handligen i filmen var på riktigt. Då och då gav jag ifrån mig ett läte som kanske på något sätt kunde kopplas till någon slags läskig varelse, Inka-indian eller inte, förnedrande hur som helst.
Jaja, det var inte det jag tänkte ta upp... I själva verket var det faktiskt Alex Schulman som inspirerade mig till dagens verk tack vare en fin spalt i metro angående sms-felstavningar. Jaja.. till saken..

Skulle skriva ett sms idag till en god vän. Sms:et lydde "ring mig på mobilen", men på något konstigt vis bestämde sig mobilen för att "mobileo" måste vara ordet jag sökte. Man blir ju lite smått irriterad. Vid ett annat tillfälle skulle mitt meddelande innehålla ordet "gästlista" men mobilen valde snabbt som ögat att plocka fram ordet "hästkista". Testa själv! När i hela fridens namn ska man ha användning för ordet hästkista? Hästkista?!?!
"Hej. Matilda här. Vet du vart man kan hitta en billig hästkista?" eller "Tjena, min häst dog igår. Jag placerade honom i hästkistan innan jag sänkte ner honom i marken."
Härdanefter blir det inget mer "T9"i samband med sms. Kanske den dagen då någon förklarar för mig vad en hästkista är för något...

peace

IN MY RED

Wow, jag börjar bli aktiv. Känner att bloggen börjar ta över min vardag, mitt liv. Har bloggat VARJE DAG ända sen igår. Trevligt.

Dagen har vart grym bortsett från förmiddagen som var hemsk och tråkig. Eftermiddagen var bra med kör och kvällen var toppen av det hela. Rep med Mr. Karlsson och Dr. Nordström. Tillsammans är vi ljuset i din gråa vardag skulle man kunna säga.
Vi testade två trumisar och en basist och tjaa, det gick hur bra som helst. Vi är nog ganska klara med hur det kommer bli nu. Efter mitt sportiga lov sätter vi igång på allvar.
Hur som hellst, nu skriver jag inget mer, bilderna får helt enkelt tala för sig själv. Jag låter dess närvaro och utstrålning berätta resten.

Tack och bock

Helt i onödan

Okej, ärligt. Det här känns lite jobbigt och väldigt fånigt. Man kan säga att jag lite utav går emot mina principer. Kanske därutav överskriften, "helt i onödan". Men här är jag nu helt i onödan, precis som alla de andra. Du vet, blondinbella och gänget. Jag ska berätta lite varför jag kastar mig in detta. Hör här...

Förra veckan följde jag med en av mina bästa vänner på nått 21års kalas hon blivit bjuden på. Jag vart aningens förvarnad innan om att det skulle vara bland människor jag inte riktigt skulle palla med, men självklart ställer man upp. Det var dock värre än jag först trott.

Här står vi nu, utanför klubben där kalaset skulle hålla hus. Redan nu kände jag att "njaa, här passar vi inte in Beccis."
Utanför klubben stod 5 vakter med öronsnäcka, solglasögon och batong. Jag tänkte genast "lugn i byxan", men visst, om de känner sig coolare, så då unnar jag dem det.

Väl inne (efter att ha stått i kö och blivit avtjeckad från "VIP"-listan) blir vi bjudna på en drink, och visst, fine, gratis är gott, men här står vi nu omringade av ytligheten.
Killar som uppenbarligen blivit slickade i håret av en jävligt drägglig katt och tjejer som står med tuttarna under hakan, iförda dyraste klänningen från Pradas nya vårkollektion.
10 minuter senare tror jag att jag blivit attakerad av en isbjörn, men det var bara en av gästerna med en gigantisk, vit päls som stötte undan mig. Jag vet inte om det berodde på min klänning från erikshjälpen, annars så ville hon väll bara tränga sig förbi så otrevligt som möjligt.

Efter den fin fina festen på djurparken, som inte liknade någonting alls, kännde jag att mitt självförtroende var på topp. "TACK GUD! Jag är inte som dom." Sen antar jag att jag bestämde mig för att börja skriva. Haha, det var kanske inte riktigt så eller därför jag "började" med detta men jaja, helt i onödan vare i alla fall.

(Förlåt kära bror, din syster har en blogg)