söndag 8 mars 2009

Ett brev

Vi kallar det ett brev...

Om man blundar riktigt hårt kan man se nästan enda hem. Man kan se hur långt som helst bara man vill. Jag väljer att blunda så pass att jag kan se de personer som på riktigt ser mig. Det är dom personerna jag vill åt här! Det är dom personerna som verkligen betyder något!

Det finns några praktexempel, några guldkorn och där ibland min mor och far.
Från botten av mitt hjärta; de är de finaste människor jag känner och utan dem vore jag ingenting.
Det är häftigt vilken plats de har i mitt liv. Det är häftigt att det faktiskt finns människor som man på riktigt kan sjunga "For you I bleed myself dry" för, och faktiskt mena det.
Men det är läskigt hur många människor det finns, som säger saker lika tomma som luft.

Hur som helst; jag älskar er, min mor och min far.

Kalla det kliché, jag kallar det ett brev...

3 kommentarer:

  1. Fint skrivet....

    SvaraRadera
  2. du skriver väldigt bra och väldigt roligt! JAG ÄLSKAR DIG ! det var bra att jag läste din blogg så att jag fick reda på vad elins apu gick ut på!! LAVVO! vi ses! mamma mari

    SvaraRadera