Den ljusa sidan...

Hej alla trogna, vackra läsare!
Tänkte bjuda er alla 4 på morfar ginko, på torsdag klockan 20.00. Där händer det grejer! Där händer det MiraMatil´n the bubbleboys. Så kom dit för rock´n rollen.
Så då fick man in lite smygreklam också i all hast.

Vet inte vad vi ska ta och hitta på i dagens ångande inlägg. Hur jag än börjar skriva så lyckas det bli argt och frustrerat. Tänkte skriva om en underbar busschaffis som kör 617 mot Täby centrum och lyssnar på jazz-standars samtidigt som han skrattar högt, men sekunden efter började jag i stället att skriva om skräckchaffisen som kör 629 mot Danderyds sjukhus. Han som vägrar öppna dörren längst bak. Det är väll ändå ett prakt exempel på tillfällig negativism, just precis när jag ska skriva? För jag menar, jag är inte en negativ person. Inte alls! Möjligen lite pendlade bitter, men det är en helt annan femma. Så nu gör jag ett ärligt försök till lite förändring... Here It comes...

Idag har solen lyst över Stockholm. Varmt har det varit och jag såg en tusselago. På kvällen skådade jag några av mina grymma klasskompisar som hade spelning på 44:an. Egentligen en jäkligt bra dag. Ja. en bra dag..
Jag stannar därför här, på den ljusa sidan, utan någon som helst kritik till de oåtkomliga..

idioti

VS.






Jo visst är det så! Inte en rad skriven i bloggen på flera veckor och så plötsligt, PANG! Jag har blivit inspirerad. Inspirerad av idioter. Visst det kan låta hårt men man kan säkert hitta nått fint i det också. Till exempel att jag blivit inspirerad.
Vet dock inte till vad. Vill göra nått storartat, nått som väcker reaktioner. Kom dessvärre inte på något speciellt så det blev bloggen nu igen...

Idioter. Dom finns överallt. Ute, inne, på tv, i radio, i tunnelbanan, i bussen, utomlands och inomlands. Överallt! Denna vecka finns det två personer från tv som upprört mig allra mest. Linda Rosing och tanten med hatt i robinson.
Linda som desperat försöker hitta kärleken bland andra puckon i en serie på kanal nånting. HON HAR EN EGEN SERIE! och där har vi genast en till person som inte kan vara allt för intelligent; personen som kommer på programmet!
Ett antal sliskiga killar som gör ALLT för att synas i tv, samtidigt som de försöker vinna tid med Rosings botoxfejja. INTELLIGENT!
Samtidigt lär jag ju ge mig själv lite skäll som väljer att titta på programmet där i tisdags eller när det kan ha vart. Jag vet inte om jag inte kunde slita mig pga. att jag är så fascinerad av Lindas ansikte, som endast är kapabel till att göra en enda min, eller om det var något annat spännande. Typ gissa hur många hjärnceller alla killarna i programmet har.. TILLSAMMANS!

Okej, nu vet jag inte varför jag hoppar på tanten med hatten i robinson, men jo! Hon skadehögg en ödla i ren hast, bara för att! Sedan bestämmer hon att hela teamet ska riva det färdiga huset för att bo närmare vattnet(träsket), vilket hon fick äta upp ungefär när tidsvattnet steg. Jag menar; detta resulterade i att allt slit med rivningsprocessen var förgäves och nu fanns heller inget hus! INTELLIGENT TANT 2009!

Nu skulle det kunna vara så att ni som läser tänker; "varför ens ödsla energi på detta". Och ja, det kan man fundera över. Kanske är det Linda och Hatt-tanten som får ut för andras agerande. vem vet....

Nu får vi ju inte glömma att det finns väldigt många vackra människor också! Kärlek till er!


Peace\/

Ett brev

Vi kallar det ett brev...

Om man blundar riktigt hårt kan man se nästan enda hem. Man kan se hur långt som helst bara man vill. Jag väljer att blunda så pass att jag kan se de personer som på riktigt ser mig. Det är dom personerna jag vill åt här! Det är dom personerna som verkligen betyder något!

Det finns några praktexempel, några guldkorn och där ibland min mor och far.
Från botten av mitt hjärta; de är de finaste människor jag känner och utan dem vore jag ingenting.
Det är häftigt vilken plats de har i mitt liv. Det är häftigt att det faktiskt finns människor som man på riktigt kan sjunga "For you I bleed myself dry" för, och faktiskt mena det.
Men det är läskigt hur många människor det finns, som säger saker lika tomma som luft.

Hur som helst; jag älskar er, min mor och min far.

Kalla det kliché, jag kallar det ett brev...

Slumdog millionaire, hela vägen och lite till...

För första gången på riktigt blev jag på riktigt, riktigt inspirerad till att skriva i bloggen. Faktiskt så är jag just nu, 02.05 inspirerad till att göra vad som helst! Nånting!
Jag skulle kunna ställa mig och baka, skriva en hip-hop dänga, adressera ett brev till kungafamiljen och förklara hur allvarligt trött jag är på Vickan och hennes Nisses bröllop, rädda världen, bygga ett flygplan eller kanske just bara nöja mig med bloggen. Vilket jag också gjorde.

Jag har nämnligen precis för någon timme sen sett världens bästa, vackraste och briljanta film. Den heter ”Slumdog millionaire”, som förövrigt har vunnit 8 Oscars, vilket för mig nu såhär i efterhand känns som en underdrift.
Den tog luften ur mig! Efteråt satt jag och gapade samtidigt som jag ville skratta eller gråta, spy eller hålla tillbaka. Jag menar, hur många gånger händer det att man på fullt allvar sitter kvar och kollar på eftertexten med dräggel i mungipan? Hur många gånger händer det att man på fullt allvar plötsligt, helt spontant blir inspirerad till att baka trots att man knappt kan koka någorlunda makaroner? ALDRIG! Jag känner mig kär gånger 1000 och tro mig jag överdriver inte. Ett konstverk som totalt har kombinerat humor med fullt allvar, samtidigt som man får inblick i världstragedin, mixat med fördomar och ironi. Jag älskar dig Slumdog millionaire och ja, Elin har på kuppen fått något att skriva om i sin praorapport.
Nu måste jag sova på detta för att successivt smälta min upplevelse. SE FILMEN GOTT FOLK!

t-t-t-t-tummen upp.

PRAO

Är inte det ett vuxentecken? ÄR det inte ett vuxen tecken att jag har blivit handledare åt en praktikant? Är det inte ett vuxentecken att jag har en praktikant?
Jag menar, bara själva tanken på att få fylla i ett APU-häfte med frågor som:
"Hur har eleven skötts sig?"
"Har eleven tagit egna initiativ?"
"Vad kan eleven förbättra?"
"Har eleven passat arbetstiderna?"
och "På en skala mellan dåligt-utmärkt, vart ligger din praktikant?"
Jo, det känns fruktansvärt bra det här. Det känns vuxet att få ha ansvar för en egen elev, en egen praktikant.

Nu kanske ni alla undrar; Varför praktiserar eleven hon hos mig? och vad får praktikanten för uppgifter?
Jag skulle ville vilja svara att eleven praktiserar hos mig för att hon är intresserad av mitt yrke, men nu råkar det vara så att jag inte har något yrke att vara intresserad i. Så jag kan lika gärna avslöja allting och sluta spela vuxen.
Min praktikant heter Elin Israelsson och råkar vara min bästa kompis. Hon har praktik i 3 veckor och utnyttjar därför mig för att få ut 3 veckors ledighet istället, samtidigt som hennes halvpuckade lärare tror att jag är en bra handledare med mycket svåra arbetsuppgifter.
Läraren, vi kan kalla honom farbror blå, tror nu alltså att Elin kommer att komma tillbaka till skolan, proppad med information om nånting.

Trevligt har vi i alla fall, min praktikant och jag.
Men nu måste vi rusa. Idag tänkte jag lära henne allt jag kan om marängswish och fika på stan.


Jim Morrison på väggen, hej!

Big fish..

Det är så äckligt genealiskt!
Att man kan skriva något som är så känsloladdat och samtidigt så personligt för var och en.
Han är ett geni utan dess like.

"When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse...

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?"

Det är bara så jävla självklart! Inget är så självklart.

"I swam across I jumped across for you
Oh what a thing to do
Cuz you were all yellow

I drew a line
I drew a line for you
Oh what a thing to do
And it was all yellow"

Jag skulle inte direkt banga. Inte en chans..

http://www.youtube.com/watch?v=iYuyar-rrNY