1978

Jag ska inte säga att det är vinter för det är det inte. Jag ska heller inte sitta här och skriva att jag saknar den för då ljuger jag. Men den var mysig så länge den varade. Speciellt sälen. Och apropå sälen så kan min mormor Else inte åka skidor. Lyssna på den här...

Min fina mormor var i sälen med la familia 1978 för att åka skidor. De skulle ha en trevlig vintersemester, du vet en sådan som bara vi Svensson familjer kan ha.
Det började bra på morgonen med det perfekta kaffet. Efter detta tog familjen Persson på sig de nya, turkos-matchande overallerna för att sedan styra mot backarna. Solen lyste och förväntningarna låg i luften. Mormor hade redan börjat fundera över vilken backe hon skulle välja.
Väl framme vid liften började mormor, som redan börjat leka med tanken "Else Stenmark", att knäppa på sig de blanka skidorna.
Sekunden efter är det dax att kliva på liften. Knappliften. Du vet, den enkla, långsamma.
Den närmar sig sakta men säkert min mormor och hon vänder sig kaxigt om för att medvetet fånga den i rättan tid. Då händer det omöjliga. Då plötsligt förvandlas min mormor till en absolut-inte-stenmark i turkos overall. Hon tar knappliften och sätter den åt fel håll. ÅT FEL HÅLL! Hon upptäcker snart att det inte var ett allt för smart drag och sekunden därpå slår hon en turkos-frivolt samtidigt som hon dras bakåt med endast panik i blickfånget.
Är det inte fastantikt roligt att att hon misstolkar barnliften så hårt att hon placerar den runda delen fram!? Till historien hör också att hon inte åkt skidor sedan dess och det tycker vi alla är synd... men kanske det allra bästa...
Hon är bra på mycket annat min mormor, det får vi IKKE förglömma! Dig tycker jag mycket om.

So long flaggstång och välkommen the vår!

Bamse och hans vänner

Här sitter jag nu. Utan röst. Röstlös. Rastlös.
Jag äter äpple och försöker desperat med jämna mellanrum att ljuda. Det är ganska lustigt att det enda jag har försökt sagt sedan klockan 07.10 är; "hej jag heter Matilda". Jag måste se ganska dum ut där jag sitter. Viskar; "hej jag heter matilda" samtidigt som jag sniffar näs spray och lägger pussel. Skulle någon titta in i min lägenhet så skulle jag inte tas för någon intelligentare person direkt. Meeen, det är inget jag lider för. Ingen skola blir det idag i alla fall. Ironiskt nog har vi sång hela dagen.

Påsklov har det varit också. Påsken är ful tycker Jonna och det kan jag till en viss del hålla med om. Fjädrar och ägg i kulörta färger. Var det de charmigaste man kunde hitta på? Nej, tacka vettja julen med dess sensuella färger och tjocka gubbar med skägg.

Nu ska jag krya på mig och lägga klart bamses familj innan jag lutar mig tillbaka. Det blir en hård dag på fältet. Jag och min pappa Björn ska till Täby centrum och äta tacos samt besöka farbror doktorn.

Simma lugnt gott folk!

/Er trogne skribent och bloggerska (Känner ni? Man mår lite illa)

Att tro

"Tro mig.
Visste jag, skulle jag skriva ned allt på en lapp.
Jag skulle skriva, skriva, skriva.
Jag skulle skriva det djupaste av lappar.
Jag skulle skriva alla frågor och svar.
Men jag är upptagen, av någonting.

Jag ska snart vara där, så fort jag bara kan.
Än är jag inte framme, men jag traskar så fort jag kan.
Mina hjärtan, tro mig..."

Det är en vana

Hm.. ja, jag är ledsen mamma och pappa men det är bara att vänja sig.
Tro mig. När jag är gammal och gaggig kommer ALLA vara skrynkliga med tatueringar. Inklusive jag och denna är ju inte fy skam alltså!

Känslan övervinner allt!

Inlägg nummer fjorton firas med påskägg och fjädrar, eller så är det påsk.

Med en tanke till överskriften så är jag sjukt överkänslig. Ja, ibland kan jag fundera om jag verkligen har alla hästar hemma, alla indianer i kanoten eller alla blommor i rabatten(?).
Jag satt nämligen här om dagen och kollade på tv-programmet "sanningens ögonblick". Programmet går till så att en person sitter och svarar på de mest personliga frågorna om sig själv. Och svarar hon/han rätt via en lögndetektor så får hon pengar. Desto mer rätt, desto mer pengar. Svarar personen dock fel så förlorar han/hon allt. Och det var precis vad som hände. Kvinnan svarade fel på näst sista frågan och förlorar allt! Detta betyder att den dumma blondinen som hon faktiskt var, hade avslöjat precis allt privat om sig själv. HELT i onödan. Vet dock inte om jag i det här fallet reagerade normalt som började gråta.
Men sen tänkte jag att när jag ändå är i gång med gråtandet så kan jag lika gärna fortsätta. Jag började då kolla på youtube-klipp. Jag kollade först på U2 med låten "with or without you". Det klippet då Bono tar upp den japanska kvinnan ur publiken och sjunger till henne. Han lägger sig på scengolvet med kvinnan i sin famn och sjunger "with or without you, I can't live". Hade det varit jag så hade jag förmodligen gjort något drastiskt eller kanske rent utav dött. Ja, kanske hade jag dött där på golvet. Men det vore ju lite halv jobbigt.
Hur som helst. Nästa klipp fick bli Aerosmith med låten "I don't wanna miss a thing". För det första är ju Steven Tyler så brutalt snygg och sjunger så sjukt bra, för att inte förglömma armageddon och dess handling. Kanske inte så konstigt att jag vid det här laget satt och snyftade obehagligt mycket. Sista klippet fick ändå bli Guns'n Roses med låten "November rain". Vackraste låten i världshistorien. Gå in själv och lyssna! Kvällen avslutades med att kolla på filmer sedan jag, Jonatan och Max (mina bröder)var små. Den filmen då Max äter gröt. Säger inget mer, men det är helt fantastiskt roligt... Känslan övervinner allt kära vänner!



Glad Påsk och Glad blogg (?)


Ps. Ny layout på myspace