Ingen rubrik

Snart börjar livet på allvar. Trots detta har man redan bemötts av alldeles för många misstag samt mindre klyftiga människor. Kanske hör det till?
Antagligen är jag också någons misstag och mindre klyftig människa, men vad gör väl det? Oftast är det de människorna man senare i livet kommer ha minst nytta utav. Du vet, dom som bara är bra till att sänka ens person och värdighet. Jag tackar för den här tiden med er men från och med nu börjar livet på riktigt... utan er sänkvilliga och opotentiella. Jag klarar mig galant med mina potentiella som får mig att vara jag.

Fred!