I'm E.T

Ett inlägg som bekräftar min vuxenhet...

Jag drabbades för någon dag sen av det mest fruktansvärda. Det mest ångestfyllda efter HIV. Magsjuka.
Magsjukan kom som ett brev på posten, som en bomb på Drottninggatan eller som Miley Cyrus kring stipp-stången.
Eftersom jag befann mig "hem-hemma", dvs i Vansbro så tänkte jag; "PHU! Nu har jag i alla fall någon som kan klappa mig på ryggen, tycka synd om mig och hålla i mitt hår medans jag får ut det som komma ut skall" Jo tjena...
Jag hade plötsligt glömt att jag faktiskt är 20 år. Att jag för flera år sen borde börjat hålla i håret själv, men eftersom jag inte haft magsjuka på tusen år så kom det hela som en chock.

När första "omgången" kom så ropade min far ifrån nedervåningen. "Spyr du?"
"Ja" Svarade jag med darr i rösten... Ungefär här tänkte jag att någon skulle komma till undsättning. Ingen kom. Men jag kände mig rätt vuxen och stark fortfarande. Lite sådär som männen i filmen "Jägarna" hade hanterat situationen.

Efter några vändor till så var jag inte lika kaxig längre. Typ kring 03:24 hör jag hur någon stiger upp ur sängen. Jag tänker att "Nu kommer medlidandet som jag så länge längtat efter." Det var min pappa som steg upp för att gå på toaletten. Han öppnade försiktigt "min" "spy-toalett" och kikade in.
"hur går det för dig Matilda?"
"Inge bra.." Svarade jag tillbaka med gråten högt uppe i halsen tillsammans med mycket annat.
"Glöm inte att sprita händerna efteråt.. Du vet det där smittar jävligt lätt" Säger Pappa Björn och stänger sedan dörren. Det var typ här som jag började inse fakta. INGEN kommer att hålla mitt hår..

Efter den värsta natten i mitt liv som jag trots allt överlevde vaknade jag av någon som öppnade min dörr. Det var mamma som kom hem efter nattjobb, iförd munskydd. Plötsligt förstår jag hur E.T känner sig i slutscenerna av filmen E.T. Min familj hade mer än gärna installerat tunnlar av plast där jag fick vandra runt i medan de själva var iförda rymddräkter som säkrade att de inte skulle bli smittade. Jag lovar! Hade de haft tillgång till alla de prylarna så hade de inte bangat.

Nu börjar jag bli frisk. Fortfarande så spritas min väg och allt jag tar på men jag mår faktiskt bättre. Vi får se om jag kommer att ligga i en tilltäppt kuvös på julafton eller om min familj börjar tro att jag inte längre smittar. Kanske får jag vara med... Kanske...

Frid
Matilda

Törneros

Jag är snart glömd och ordningens gång, rubbades aldrig av min trasiga sång. Ni som höll mig så högt, nu sviker jag er. Jag söker någonting som jag inte kan se...

En famn för mig

På andra sidan jorden, på andra sidan stan, finns ingenting att göra jag har sovit hela dan. För mycket tid att tänka på allt jag ser hos dig. Jag vet att det går över men det är lika svårt för mig.
Här finns så mycket vackert som jag inte kan se. Jag drar mig sakta undan och solen följer med. Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är. Det regnade idag och det finns en mening med det.
Har du en famn för mig? Var du än befinner dig, har du en famn för mig?
Jag tror att jag har valt något som inte gör mig väl, om du inte saknar mig så har du dina skäl. Men älskling, fly till mig jag vill att du ska se, att det regnade idag och jag tackar dig för det.
Har du en famn för mig? var du än befinner dig, har du en famn för mig?
Över allt på jorden finns människor som vet att regnet alltid faller i tid och evighet. Var du än befinner dig, har du en famn för mig?

Den slemmiga kostymen

Tjena! Läget?
Matilda heter jag. Är 19 år fyllda och är till personligheten "för" trevlig och falsk. Jag tror att jag kan få vem jag vill och har fysiskt omöjligt nog varit med alla de killar som du anser att jag vart med. Ofta slutar siffran på en hel fest eller en hel flygplats med askmolnsoffer. För att inte tala om hur snygg jag tror att jag är.
All uppmärksamhet vill jag ha. Man vet aldrig vart man har mig och sticker ut vill jag göra också, jag tror att jag är nått. Inte mindre för att jag flyttat till huvudstaden och transformerat min dialekt en smula.

Vi leker lite med betydelserna och kastar om orden..

Tjena! Läget?
Matilda heter jag. Är 19 år fyllda och är till personligheten helt och hållet mig själv. Ja, till skillnad från er som saknar en sån. Jag är "för" trevlig (vad det nu betyder)och eftersom jag inte har någon större lust att framstå som en bitter och grå människa iförd en slemmig kostym av skitsnack så är ju det en fantastisk bedrift! Snygg är jag. Så jävla snygg! Snyggheten sitter som klyschan säger på insidan och det är ingen idé att ni börjar gräva för ni kommer aldrig att hitta dit ändå.
Ni vet aldrig vart ni har mig och tack gud för det! Jag vill inte ha er någonstans och ser därför ingen större betydelse i att jag skulle bevisa vart jag står. Falskheten får stå för dig som sitter och spyr galla, torkar upp den illaluktande sörjan igen för att varsamt börja slicka min röv. Tack, men nej tack.
Att jag är något kommer jag aldrig sluta tvivla på, om ni däremot någonsin kommer att bli något kommer jag tvivla starkt på ända tills det att ni rycker upp er själva, investerar en jävla massa ryggrad och visar erat rätta jag.

Detta är vad man får äta upp i en liten by. Jag älskar dig Stockholm!

Visst är jag aggressiv? För aggressiv kanske? Jag tycker att ni är sorgliga. För sorgliga. Och så luktar ni ägg också...

hörs hej

alla stjärtars dag

I morgon är den här. Alla hjärtans dag som utan tvekan är den mest överskattade dagen på hela året. Det är en jätte fin tanke att man har en dag där temat är kärlek. En liten fråga bara.. Borde inte det vara alla hjärtans dag alla dagar om året? Då menar jag inte att affärerna ska vara fullproppade med skeva nallar som säger "Aj Löv ju" med ett fjäskigt leende. Jag menar naturligtvis att vi ska uppskatta och älska varandra varenda dag. Med eller utan geléhallon och rosor.. Varje dag hela långa året ska vi tänka extra mycket på varandra. Det kan ju inte bli annat än succé? Det skulle kunna bli lika stort som kissies nya tuttar..

Såå.. Dagen till ära..
Tack alla där ute som förgyller mitt liv. Jag älskar er om och om igen! Igen och igen..

/Eder

Ps. Ville hitta den ultimata "alla hjärtans dag- nallen" utan resultat. Känns inte denna lite extra stel? "Jag orkar inte leva mer", typ....

Where did everybody go when I need you all to stay? / Matilda

Livet i gult

Som ingen levande kan ha missat så är jag ifrån Dalarna. Vansbro för att vara mer precis och exakt.
Jag föddes i november 1990 och har sedan dess genomgått olika faser i mitt liv och den största delen har utspelat sig just i Vansbro.

Första fasen skulle jag vilja kalla "Jag minns ingenting." Mina föräldrar har försäkrat mig om att den var bra. Bildligt så skulle jag vilja måla upp denna fas som naken, knubbig och rätt osöt.
I andra fasen kommer Elin och min extra familj in i bilden. Elin, Min själsfrände och syster. Vi flyttade då till Folketshusvägen och på så sätt blev vi både goda grannar och vänner. Starten var dock inte helt okomplicerad då Elin langade en stor diss till att börja med. När hon sedan insåg att det inte fanns andra alternativ så fick jag duga. Jag tror hon är rätt glad över detta idag. Skämt å sido. Jag kallar denna period för "Barbie".
Detta utvecklades senare till mycket utklädningskläder och käpphästar. Även endel hemgjorda lotterier där man kunde vinna en vattentatuering. Sofia och Linnea förgyllde även dom denna period.

Den tredje perioden präglades av myskvällar med de första pojkvännerna. Jonna och Johannes. Ibland Sanne och Johannes, det kunde variera. Jonatan och Lina. Jonatan som några veckor senare startade förhållande med Bäcken, och så jag och Olof. Radar paren skulle man kunna kalla oss. Mycket "Mörka minuten", "rysska posten" och prasselbyxor. Jag och mitt "X" Olof höll ihop ända från tredje klass upp till femte, kanske halva sjätte då jag blev brädad av Elins syster Emma. Rätt okomplicerad värld skulle jag vilja säga. Inga spillda tårar där inte. Jag lämnade helt oberört över Olof till min nästan-syster Emma. Underbara tid! Jag saknar svarta-madame, gula-piraya-skjortan och lift-off.
En liten anekdot kan ju vara på majbrasan i sexan då Erik Hekkala sa att han hade "fina grejer" hemma hos sig. Några minuter efter står järngänget och delar på en folköl. Vilka rebeller!!!

Nästa fas tillhör högstadiet. Just nu minns jag den tiden som ungdomsgården, mopeder och min gula we-tröja som jag hade på mig 365 dagar om året.
Jag och Elin kom snabbt in i vår lilla märkes-period och allt som det inte stod volcom, nikita eller we på kunde lika gärna vara.
En helt okej period med biologi, brandlarm, fett hår och finnar.

Efter detta började gymnasiet. Till och från upp och ner men fortfarande mitt största och bästa kliv i livet. Fler vackra vänner och nya erfarenheter.

Nu sitter jag här. I november 20 år här i världen. Mycket har hänt och mer ska det bli.. Om några veckor blir jag och Elin sambos till exempel. Känn på den!

Jag skulle kunna skriva en bibel om alla olika perioder, viktiga personer, faser och upptåg. Kanske vore en idé?

Kärlek och rosor

/Eder